Halterna av giftiga kemikalier från bekämpningsmedel sjönk med 60 procent hos fyra amerikanska familjer när de åt enbart ekologiskt i en vecka.
Ny forskning som genomförts av forskare vid UC Berkeley, UC San Francisco och miljöorganisationen Friends of the Earth tyder på stora fördelar med en helt ekologisk kost. Mängden mätbara bekämpningsmedel i kroppen sjönk med 60,5 procent i genomsnitt när
studiedeltagarna ätit enbart ekologisk mat i sex dagar.
Studien, som publicerats i tidskriften Environmental Research, undersökte effekterna av en helt ekologisk kost på fyra amerikanska familjer i städerna Atlanta, Baltimore, Minneapolis och Oakland.
Familjerna åt normalt inte ekologiskt, och under studiens sex första dagar fortsatte de att äta som vanligt. Sedan åt de samma typ av mat, men bara ekologiska livsmedel, i ytterligare sex dagar. De fick hjälp med att hitta ekologiska produkter och behövde inte handla eller laga maten själva.
Deras nivåer av bekämpningsmedel och nedbrytningsprodukter från bekämpningsmedel mättes i urinen vid studiens start och slut. Resultaten visade att allas prover innehöll 14 kemikalier från vanliga växtskyddsmedel, bland annat organofosfater, pyretroider, neonikotinoider och fenoxipesticiden 2,4,-D som ingick i det ökända och numera förbjudna avlövningsmedlet Agent Orange som användes i Vietnam samt i Homoslyr i Sverige.
Uppseendeväckande resultat
Efter bara sex dagars intag av en helt ekologisk kost hade halterna av alla upptäckta kemikalier minskat med i genomsnitt 60,5 procent.
Den största minskningen gällde mängden organofosfater. Dessa kemikalier ingår i många olika bekämpningsmedel, men också i nervgas, lösningsmedel, mjukgörare i plaster och flamskyddsmedel. Exponering kan orsaka störningar i nervsystemets utveckling hos foster och små barn och har förknippats med ökad risk för adhd.
Enligt en annan amerikansk studie från 2015, där man undersökte exponeringen av organofosfater på omkring 4 500 personer från sex olika amerikanska storstäder, utsattes de som åt mest ekologisk mat för avsevärt lägre halter än de som åt konventionellt producerad mat.
Trots att organofosfater inte är godkända för användning i Sverige är vi ungefär lika utsatta för dem som i andra länder eftersom vi importerar det mesta av frukten och en stor del av grönsakerna vi äter.
När det gäller neonikotinoider – en typ av gifter som främst är kända för att orsaka massdöd bland bin – sjönk halten med 83 procent i genomsnitt. Detta avser klotianidin som är ett av de vanligaste ämnena i den här kategorin.
Neonikotinoider förknippas även med endokrina störningar och beteendestörningar som autism. I EU får neonikotinoiderna imidakloprid, klotianidin eller tiametoxam bara användas inomhus i permanenta växthus idag för att skydda bin och pollinerande insekter.
Giftfri odling bra för alla
De som har störst risk för att skadas av bekämpningsmedel är förstås de som hanterar dem. Men även miljön – vattnet, marken och dess mikroorganismer. Och i längden också djur och människor.
– Även en mindre exponering spelar roll eftersom vi utsätts för många sorters bekämpningsmedel hela livet, säger Devon Payne-Sturges, forskare i folkhälsa vid Marylands universitet, i en kommentar om studien.
”Ekologisk mat är bra för alla”, skriver Friends of the Earth, som verkar för att alla världens länder ska ha respekt för såväl mänskliga rättigheter som miljö, naturresurser och ekosystem. ”Ingen bör utsättas för giftiga bekämpningsmedel i maten de äter. Ingen jordbrukare eller lantarbetare borde behöva offra sin egen hälsa eller sina barns hälsa för att odla maten vi alla äter. Och våra odlingsmetoder borde skydda jordens ekosystem i stället för att skada dem.”
Källor:
University of Maryland. New research: Organic diet dramatically reduces pesticide exposure. Pressmeddelande 2019-02-15.
Friends of the earth. Organic for all. Results of the organic diet biomonitoring study. 2019.
Studien:
Hyland C, Bradman A, Gerona R, Patton S, Zakharevich I m fl. Organic diet intervention significantly reduces urinary pesticide levels in U.S. children and adults. Environmental Research, 2019;171:568–575.
Comments