Avsaknaden av ett tydligt regelverk för försäljning av kosttillskott i Sverige skapar förvirring och ett osäkert rättsläge.
Alla kosttillskott på den svenska marknaden räknas som livsmedel och omfattas av livsmedelslagstiftningen. Den som tillverkar, importerar eller inför och säljer kosttillskott i Sverige ska registrera sig hos kontrollmyndigheten i den kommun där verksamheten sker. Kontrollmyndigheten utgörs av kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor som kontrollerar att butiker och livsmedelsföretag följer gällande lagstiftning. Kontrollverksamheten ska vara riskbaserad, rättssäker, tydlig, effektiv och ändamålsenlig.
Livsmedelsverket informerar Sveriges kommuner om vilken lagstiftning som gäller. Förra året tog man fram en omdiskuterad kontrollhandbok (nu ersatt med onlineverktyget KontrollWiki) som skulle underlätta för kommunernas miljö- och hälsoskyddsinspektörer att fatta egna beslut, bland annat med avseende på maxdoser av vitaminer och mineraler i kosttillskott.
Kommuner tolkar rekommendationer som lag Det är alltså upp till varje kommuns miljö- och hälsoskyddskontor att tolka livsmedelslagstift-ningen när det gäller övre gränsvärden för vitaminer och mineraler i hälsokostprodukter. Detta trots att det inte existerar några lagstadgade maxdoser i Sverige. Det som finns är en lista med rekommenderade gränsvärden från EFSA (European Food Safety Authority, EU:s motsvarighet till Livsmedelsverket) som bygger på uppskattningar av maxdoser som inte visat sig ge några biverkningar vid långvarig användning. EFSA:s rekommenderade gränsvärden publicerades i en arbetsrapport 2006. Syftet med rapporten var att ta fram ett underlag för ett europeiskt regelverk kring maxdoser för kosttillskott. Arbetet lades dock på is på grund av svårigheten att tillämpa reglerna i praktiken, eftersom forskning har visat att behovet av vissa näringsämnen skiljer sig i olika EU-länder.
Därför nöjde sig EFSA med att fastställa icke-tvingande rekommendationer för en övre gräns av vitaminer och mineraler i kosttillskott, Tolerable Upper Intake Limits, förkortat UL. EFSA skriver själva att dessa UL-värden inte ska och inte kan likställas med lagstadgade gränsvärden. Ändå sker just detta i vissa kommuner: EFSA:s UL-värden tolkas som lagstadgade maxdoser. Detta har skapat förvirring och ett instabilt rättsläge.
Förbud på felaktiga grunder Ett exempel på den rådande förvirringen är att ett antal kosttillskottsprodukter som innehåller B6-vitamin (pyridoxin) har fått saluförbud i några kommuner. Förbuden bygger på EFSA:s rekommenderade UL-värde för pyridoxin om 25 mg per dag. Det ska jämföras med att B6-vitamin säljs i form av ett receptfritt läkemedel på svenska apotek under varunamnet Pyridoxin Recip. Läkemedelsverkets godkända maxdos är 120 mg per dag, vilket är nästan fem gånger högre än EFSA:s rekommenderade gränsvärde.
Pyridoxin Recip har sålts sedan 1973 med doseringen 40–240 mg (fram till 2016 då maxdosen ändrades till 120 mg) utan några rapporterade biverkningar. Det överensstämmer med den forskningsgenomgång som gjorts av amerikanska organisationen Council for Responsible Nutrition. Enligt den är doser upp till 100 mg pyridoxin per dag helt säkra. Doser upp till 300 mg per dag är oftast säkra, även om ett fåtal personer fått tillfälliga neurologiska symtom i form av stickningar och känselbortfall i armar och ben redan vid 200 mg per dag.
Eftersom det inte finns några lagstadgade övre gränsvärden för vitaminer och mineraler, har saluförbudet för kosttillskott innehållande B6-vitamin över 25 mg nyligen upphävts i tre kommuner (Gävle, Falun och Västerås) efter domar i förvaltningsrätten i Falun respektive beslut av Länsstyrelsen i Västmanlands län.
Att vissa kommuner utfärdar saluförbud, medan andra kommuner inte gör det, är helt orimligt i sig. Att förbuden dessutom vilar på fel grunder är mycket allvarligt. Livsmedelsverket bör utarbeta ett fungerande kontrollsystem som gör att både leverantörer och slutkonsumenter kan känna sig trygga.
Comments