​

Betakaroten ingår i en stor grupp av omkring 600 fettlösliga ämnen som kallas karotenoider. De är pigmentämnen som ger färg åt gula, orangea och röda frukter och grönsaker. Det är karetenoiderna som blir synliga i växter och blad på hösten när klorofyllet försvinner och växterna får en gulorange färg.

 

Karetenoiderna är uppdelade i två klasser: karotener och xantofyller. Bland karotenerna finns det två grupper – alfakaroten och betakaroten – som kan omvandlas till A-vitamin i kroppen. Av dessa två anses betakaroten vara den mest aktiva. Därför kallas betakaroten ofta för provitamin A – ett förstadium till A-vitamin.

 

Betakaroten omvandlas till A-vitamin vid behov. När det inte sker fungerar betakaroten som en antioxidant i kroppen som skyddar cellerna mot singlettsyre – en reaktiv form av syre som uppstår när ljusenergi överförs till syre.

​

Metabolism

 

Eftersom karotenerna är fettlösliga måste det finnas tillräckligt med fett (minst 3–5 gram) och även E-vitamin i maten för att de ska tas upp i tunntarmen. De omvandlas då till A-vitamin (retinol) framför allt i tarmslemhinnans celler och i levern – förutsatt att kroppens gallblåsa, bukspottkörtel och tarmslemhinna fungerar normalt. Men även när allt fungerar som det ska är upptaget av betakaroten 2–4 gånger sämre än från A-vitamin (retinol).

 

Det krävs omkring sex enheter betakaroten för att producera en enhet A-vitamin. Hos spädbarn och personer med diabetes, ulcerös kolit, levercirros (skrumplever) och överfunktion i sköldkörteln (hypertyreoidism) fungerar omvandlingen sämre.

 

Upptaget av betakaroten är omkring 5 procent från råkost, upp till 15 procent från lättkokta grönsaker och upp till 70 procent från kosttillskott.

​

Terapeutisk användning

 

Betakaroten har i stort sett samma funktioner som A-vitamin, men kan också vara användbart som antioxidant för att motverka demens eller nedsatt kognitiv förmåga. Det  skyddar också mot solens ultravioletta strålar och kan motverka så kallad solurtikaria (nässelutslag som utlöses av solens U-strålning).

​

Bästa källorna till betakaroten

 

Betakaroten finns i grönsaker och frukt, framför allt i de med starkt grön och orange färg som morötter, pumpa, spenat (och andra mörkgröna bladgrönsaker), mango, persikor och aprikoser. Den största källan till betakaroten är havsalgen Dunaliella salina, men de flesta får sitt största intag från morötter.

Betakaroten klarar upphettning, men förluster uppstår vid exponering för ljus och syre.

Fem portioner frukt och grönsaker per dag ger omkring 6 mg betakaroten. Äpplen, bananer och lök innehåller emellertid nästan inget betakaroten

​

Morot                           6 800

Mango                         2 350

Persiljeblad                 5 600

Papaya                       1 200

Grönkål                       5 350

Nätmelon                    1 100

Sötpotatis                    5 280

Smörsquash                  960

Spenat                         3 300

Hubbardsquash             960

Morotsjuice                  2 620

Pumpa (kokad)               23

​

(μg/100 g) 0,6 μg = 1 IE

​

​

Bristsymtom

 

Betakaroten räknas inte som ett essentiellt näringsämne och därför finns det inga dokumenterade symtom på betakarotenbrist. Brist på A-vitamin kan emellertid förekomma hos personer vars kost innehåller för lite av både A-vitamin och betakaroten.

​

Analyser och mätmetoder

 

Betakaroten kan mätas i plasma som plasmakaroten.

​

Beredningsform i kosttillskott

 

Betakaroten förekommer både i syntetisk och naturlig form i kosttillskott. Den naturliga formen av betakaroten utvinns ur morotsolja, algen Dunaliella salina eller palmolja. Syntetiskt betakaroten består till 95–100 procent av all-trans-beta-carotene. De naturliga preparaten består till av hälften av trans-beta-carotene och till hälften av flera andra former, varav den mest förekommande är 9-cis-beta-carotene. Syntetiskt betakaroten förekommer alltså så gott som bara i transform. Transformen är förvisso den vanligaste formen i mänsklig vävnad, men betakaroten tycks även behöva cis-formen för att uppföra sig korrekt. Cis-formen hjälper till att producera 9-cis-retinoinsyra som fungerar som ett hormon och behövs för normal celldelning och reglering av vävnadstillväxt.

Den naturliga formen innehåller hela karotenkomplexet och ger ett bättre antioxidantskydd, bättre upptag och mindre risk för toxicitet än den syntetiska formen. Bara i en morot hittar man 400 av de hittills kända karotenoider, till exempel alfa-, beta-, gamma- och omegakaroten. När all-trans-beta-carotene isoleras från resten av karotenoidfamiljen går man miste om många karotenoider som kanske är ännu effektivare än betakaroten.

​

Multivitaminpreparat brukar innehålla 3–15 mg (5 000–25 000 IE) betakaroten.

​

Överdosering

 

Det finns ingen känd toxicitet. Eftersom betakaroten bara omvandlas till A-vitamin i kroppen vid behov finns det ingen risk för A-vitaminförgiftning från betakaroten. Huden kan dock få en orange ton (karotinemi) vid stor konsumtion av karotenrika livsmedel som morötter eller av höga kosttillskottsdoser. Anledningen är att underhudsfettet mättas på betakaroten som ju har en gulorange färg. Detta är helt ofarligt med undantag av risken för toxicitet hos rökare och de som överkonsumerar alkohol. Flera studier visar att syntetiskt betakaroten är skadligt för rökare. Inte heller alkoholister bör inta högre doser betakaroten från kosttillskott.

​

Betakaroten och cancer

 

2005 slutförde läkaren och forskaren Isabelle Bairati med kollegor en tioårig studie om samverkan mellan antioxidanter och strålbehandling vid kanadensiska Hôtel-Dieu de Quebec Research Centre och Université Laval. Studien välkomnades som det första placebokontrollerade, dubbelblinda, randomiserade försöket att utvärdera effekten av tillskott av antioxidanter under strålbehandling mot cancer. Studiens slutsatser var att tillskott av syntetiskt betakaroten (30 mg/dag) eller alfatokoferol (E-vitamin, 400 IE/dag) har en skadlig effekt på cancerpatienter. Författarna betonade särskilt att återfallskvoten var 40 procent högre bland patienterna i gruppen som fick kosttillskotten. De varnade därför patienter och läkare för att använda antioxidanter i samband med strålningsbehandling.

 

2007 publicerade Bairati och kollegor emellertid en rejäl revidering av sina tidigare slutsatser. Vidare analyser hade visat att faran med syntetiska antioxidanter var begränsad till en viss undergrupp i populationen: cigarettrökare – närmare bestämt de som fortsatte att röka under strålbehandlingen. Författarna hade följt upp 540 patienter som fått strålbehandling, varav 119 patienter hade fått återfall och 179 dött. Rökarna hade sämst prognos med dubbelt så hög risk för återfall jämfört med de övriga patienterna. Märkligt nog förändrade inte rökning under perioden före eller efter strålbehandlingen effekten hos de två tillskotten som användes. Det var bara rökning under själva strålbehandlingsperioden som gav en statistiskt signifikant ökning av risken för återfall.

 

Som en bakgrund till de två studierna bör tilläggas att en rökares lungor är en starkt oxidativ miljö. När den miljön kombineras med brist på vissa antioxidanter som C- och E-vitamin kan betakaroten från kosttillskott klyvas och bilda produkter som skadar cellernas dna och orsaka cancer. Biprodukterna stoppar också betakarotenet från att omvandlas till A-vitamin.

 

Antioxidanter från kosten har inte visat på något samband med ökad cancerförekomst. Exempelvis visar en stor studie från Korea att hög halt karetenoider i blodet bromsar åldrandet och förlänger telomererna som skyddar våra celler från att dö. Det finns flera andra studier vars resultat pekar på att karetenoider i kosten skyddar mot cancer.

​

Interaktioner

 

Betakaroten kan interagera med alkohol och öka alkoholens negativa effekt på levern.

​

Interaktioner med läkemedel

 

Omeprazol (GastroGard): Omeprazol mot halsbränna och/eller sura uppstötningar kan interagera med betakarotentillskott och minska absorptionen. Forskarna vet inte om läkemedlet även påverkar upptaget av betakaroten från mat.

​

Interaktioner med näringsämnen

​

Andra karotenoider. Några kortare studier har visat att tillskott av en enskild karetenoid kan störa upptaget av andra karetenoider. Längre studier där man undersökt nivån i blodet av karetenoiderna lykopen, lutein och zeaxanthin i samband med intag på 20–50 mg betakaroten per dag visade däremot inga problem med upptaget av dessa.